Harrisons dramatiska historia

Varje dag möter vi nyheter från Ukraina i radio, tv och tidningar – rapporter om det förödande och människoslukande krig som har kastat en mörk skugga över Europa i åratal och fått oss att inse att vi aldrig kan ta freden för given. Vi har också hört Rysslands diktator Vladimir Putin förklara inför journalister att Ukraina är en naturlig del av det ryska riket och att dagens ukrainska regim är nazistisk. Vad är sant? Hur ser Ukrainas historia egentligen ut?

Svaret är att landets historia i stor utsträckning också är Sveriges historia. Det första riket i Ukraina växte fram under vikingatiden och styrdes av ett överskikt av handelsmän och furstar från både Mellansverige och de östslaviska bygderna vid Dnepr. På 1600-talet och 1700-talet var banden mellan Ukraina och Sverige mycket starka, och vid ett tillfälle var till och med Kristianstad exilresidens för den landsflyktiga ukrainska regimen. Även efter att Ryssland erövrat landet under 1700-talets andra hälft fanns det gott om svenskar i bygderna: det var under denna epok som kejsarinnan Katarina den stora tvingade estlandssvenskar på Dagö att vandra söderut och grunda Gammalsvenskby, en liten svenskspråkig befolkningsö inte långt från Svarta havet, som idag är nära att utplånas.

I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om Ukrainas historia, från begynnelsen under vikingatiden till nutidens krig.

Bild: På Johann Baptist Homanns karta från 1720 framträder Ukraina som ”kosackernas land”, omgivet av bland annat Valakiet, Moldavien och Krimkhanatet. Kartan markerar också Poltava, där ett avgörande slag utkämpades 1709. Johann Baptist Homann (1664–1724). Public domain via Wikimedia Commons.

Klippare: Emanuel Lehtonen
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Slaget vid Hastings hösten 1066 var Vilhelm Erövrarens fjärde försök att gripa makten i England, och den tredje sjöburna invasionen, under ett och samma år. Samtliga inblandade i maktkampen kände varandra och ansträngde sig till det yttersta för att segra.

Det var engelsmännens största och mest heroiska nederlag genom tiderna – örikets motsvarighet till svenskarnas Poltava och det amerikanska kavalleriets Little Bighorn – och eftersom engelska numera är världsspråk och det engelska kulturarvet har globaliserats har vi alla tagit Hastingsdrabbningen till våra hjärtan.

Be vem som helst ange ett historiskt årtal som fastnat i minnet, och chansen är stor att hon eller han säger 1066. Årtalet är mer än ett årtal – det är ett begrepp, en siffermässig sinnebild av förflutenhetens krigiska uppgörelser. Även den som inte vet någonting om medeltiden har i regel hört talas om slaget vid Hastings.

Det finns många skäl till att slaget vid Hastings har etsat sig fast i medvetandet. Först och främst har det skildrats i broderad serieform på Bayeuxtapeten, vilket i sig nog är tillräckligt för att väcka intresse. Därtill var händelseförloppet oerhört dramatiskt, som hämtat ur en film eller tv-serie.

I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om slaget vid Hastings, medeltidens mest ryktbara fältslag, tillika en av de drabbningar som fick störst betydelse för epoken.

Bild: Bayeuxtapeten Scen 52, Slaget vid Hastings. Fotograferat av University of Caen Normandie, Public Domain, Wiki Media

Klippare: Aron Schuurman

Producent: Urban Lindstedt
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Mellan 1500-talet och 1800-talet var det med stor fara att resa med skepp i Medelhavet, ibland även utanför den nordafrikanska delen av Atlanten. Om kaptenen inte hade ett speciellt sjöpass, utfärdat i enlighet med avtal med nordafrikanska sjörövarregimer, kunde fartyget bli bordat och besättningen spärras in i fängelser i Marocko, Algeriet, Tunisien eller Libyen, varefter medlemmarna tvingades arbeta som slavar i väntan på att eventuellt bli friköpta av hemlandets regering.

Denna ofta bortglömda del av vår historia var först och främst ett gissel för Medelhavsländernas befolkning och för de stora sjöfartsnationerna, men även Sverige drabbades. En av de svenskar som i mitten av 1700-talet tvingades förslavas i marockansk träldom, kapten Marcus Berg, blev friköpt, återvände till Stockholm och kunde i sin omgång skriva sin självbiografi. Här kan vi i detalj läsa om livet i slavbaracker, om det allestädes närvarande förtrycket och de omfattande arbetsplikter som svenskarna blev ålagda – och om hur långt ifrån alla var så lyckligt lottade att de kom hem. I andra källor från epoken möter vi de konsuler som ägnade livet åt att upprätta diplomatiska relationer med nordafrikanerna för att förhindra att ännu fler svenska sjömän skulle fängslas.

I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om korsarerna – de nordafrikanska sjörövarna – och om svenskar som föll i deras våld.

Bildtext: Slavmarknad i Alger 1684, då kristna fångar såldes som slavar i det osmanska Algeriet. Kopparstick av Jan Luyken, 1684. Public domain via Wikimedia Commons.

Klippare: Emanuel Lehtonen
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Korstågen inleddes år 1095 när påven Urban II kallade den västliga kristenheten till heligt krig mot muslimerna, vilket inledde flera sekler av blodiga korståg. Sett ur Nya testamentets perspektiv var händelseutvecklingen obegriplig: kristendomen hade gått från att vara fridfull och pacifistisk till att bli aggressiv och krigisk, och ögonvittnesskildringarna från korstågen lämnar inget utrymme för tvivel – korsfararna gjorde sig skyldiga till hårresande brott mot mänskligheten, allt i Guds och Kristi namn.

Varför blev det så? Vilka drivkrafter fick fromma medeltidsmänniskor i Västeuropa att lämna hus och hem för att utkämpa krig som saknade minsta länk till uppbackning i Jesu lära? Och hur gick fälttågen och belägringarna till? Vad blev resultatet? Var kan vi idag se lämningar efter krigarna och deras framfart?

Frågorna blir inte mindre relevanta av att korstågsidén under högmedeltiden utvecklades betydligt. Allt fler människor riskerade att drabbas av fanatism. Inledningsvis handlade det bara om att kriga mot muslimer och befria Jerusalem, men ett halvsekel senare riktades korstågen även mot folk i centrala och östra Europa som ännu inte hade anammat kristendomen. På 1200-talet proklamerades heligt krig mot ortodoxa kristna i Ryssland och Grekland, och i nästa skede kunde vem som helst – från upproriska bönder till kristna kättare och tysk-romerska kejsare – utsättas för korsriddarnas blodtörst.

I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om korstågen – både som medeltida fenomen i allmänhet och om hur de konkret gestaltade sig i Heliga landet och i Östersjövärlden.

Bild: Denna miniatyr illustrerar en av striderna under det andra korståget av Ludvig VII, som kom kungen av Jerusalem Baldwin III till hjälp mot saracenerna, i mitten av 1100-talet. - William av Tyrus, History of Outremer, 1300-talet, Paris, BnF, Institutionen för manuskript, franska 22495 fol. 154v. Wikipedia, Public Domain.

Klippare: Aron Schuurman

Producent: Urban Lindstedt
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi möter företeelsen varje dag – på toaletten, när vi slänger saker i soptunnan, när vi källsorterar, när vi kör trädgårdsavfall till återvinningscentralen, när vi dammsuger och dammtorkar eller rensar garderober och källare. Överallt finns sådant vi måste göra oss av med – ofta ohälsosamt och illaluktande.

Det är ämnen vi sällan pratar eller skriver om, och som nästan aldrig syns på film och tv, men som ändå är omöjliga att komma undan. Hur hanterade våra förfäder detta? Och är vår slit- och slängmentalitet verkligen något nytt?

Tack vare skriftliga källor och arkeologiska utgrävningar vet vi i dag mycket om skräpets och avfallets historia. I Rom anlades Cloaca Maxima – en av stadens tidigaste stora avloppsanläggningar, enligt traditionen påbörjad omkring 600 f.Kr. – och den löper fortfarande under staden. Utgrävningar i antika stadsmiljöer har dessutom avslöjat imponerande rester av latriner och avloppssystem.

Även medeltiden lämnar rika spår efter sig. I städer som London – men också i mindre nordiska miljöer – kan arkeologer följa hur avfall och orenlighet hanterades i vardagen. I svenska Söderköping har de tjocka kulturlagren bevarat organiskt material ovanligt väl: rester av byggnader, bortkastade ting och avfall ligger i lager under dagens gator, och samtida källor och fynd visar hur staden bokstavligen kunde stinka av det som människor och djur lämnade efter sig.

I detta avsnitt samtalar historikern Dick Harrison och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om en av de verkligt stora – men sällan omskrivna – baksidorna av människans kultur: allt det skräp och avfall vi lämnar efter oss, och vad det kan berätta om livet förr.

Bild: Medeltida illustration (ca 1450) som skildrar latrintömning: en kvinna tömmer sitt nattkärl genom ett fönster, en vardaglig men ohygienisk praktik i tät stadsmiljö. Okänd konstnär. Public domain, via Stockholms stadsmuseum/Wikimedia Commons.

Klippare: Emanuel Lehtonen
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.